lördag 7 januari 2017

Hemma nu

Är hemma nu. Jag har ju hur många böcker som helst att blogga om. Det får bli till veckan för nu ska jag sova! Så skönt!


torsdag 5 januari 2017

Försöker-men inte tillräckligt bra

Det man vill läsa är om är lyckade vackra människor där allt bara är perfekt och om det är ett moln på himlen är det väl att manikyren som inte möter ens förväntningar eller klänningen var slutsåld. Pengarna flödar och man får veta vad som är inne och vad som är rätt.

Men tyvärr så är det inte så det ser ut för mig. Det känns dumt att klaga och skriva om jag inte mår så bra. Att jag kämpar med att acceptera min tillvaro just nu. Att jag inte njuter av varje sekund. Att jag inte vaknar varje morgon med ett leende. För vem har det inte så? Hur många fler är det inte som kämpar liksom jag. Då känns det så fel av mig att klaga istället för att bara bita ihop.

Idag kämpar jag. Idag försöker jag hitta meningen med allt. Idag försöker jag acceptera allt. Idag är det nämligen en sämre dag. Idag försöker jag hitta vägen i en öken av kaos. Där vilse är bara förnamnet.

Tänker. Man ska väl inte få mer än man orkar bära? Är det VERKLIGEN meningen att jag ska orka bära allt detta? Och samtidigt får jag dåligt samvete att jag ens säger att jag mår dåligt. Jag menar. Hur många skiljer sig inte. Hur många lever inte med värk? Hur många kämpar inte i det tysta i sitt privatliv och på sin arbetsplats? Har jag varit med om krig? Nej. Har jag blivit våldtagen? Nej. Har jag cancer? Nej! Går min inkomst och utkomst ihop idag? Ja, om än knappt. Och då tänker jag... vad tusan klagar jag över? Hur bortskämd får man vara? Skärp till dig människa och njut! Vad är det för fel på dig?

Då andas jag ut och in. Stänger av tankarna så gott det går. Koncentrerar mig på mina lyckor. Mina barn. De böcker jag läst. Favoritlåtar. Allt jag kan faktiskt göra. Medan jag andas in... och ut... medan världen fortsätter utanför.... tills jag hittar balans igen.

Samtidigt som tanken kommer. Varför är jag så här? Vad är det för fel på mig... som inte bara kan tycka allt är bra? Det finns ju så mycket olycka på jorden som är verklig olycka.. så mycket, mycket värre än min... så varför låta min medelklass-olycka uppta en sekund av min tid? Och framför allt... er tid?



onsdag 4 januari 2017

Statusuppdatering av mina tankar

Ibland är det svårt att inte bli lite bitter och ledsen över sin otur. Jag kan säga att det är inte alltid så lätt att se det positiva i tillvaron och att jag verkligen inte är perfekt nr det gäller sånt. Ibland förtvivlar jag, MEN så kommer det något som vänder på det hela. En statusuppdatering. En bok jag läser. En kommentar. Så tänker jag. Min kropp fungerar (även om magen protesterar lite). Jag har två friska, underbara barn. Jag hat någonstans att bo. Jag har ett jobb. Jag har underbara vänner. Jag har människor som verkligen bryr sig om mig. Jag får dessutom se ett land jag aldrig sett.

Visst tycker jag att jag borde ha fått åka till Kap Verde istället för att åka hem till Stockholm igen. Visst tycker jag att jag borde fått njuta helt och fullt av min andra resa till Thailand utan komplikationer som regnoväder, åska, strömavbrott och sjukdom.

Men samtidigt så lär jag mig att acceptera att saker och ting är som de är. Med några små sammanbrott. Som sagt. E ju inte perfekt. Tårar kommer. Ilska med.

Men försöker njuter av det jag kan njuta av. Försöker tänka bort alla borden och hur det skulle vara och bara tänka vad som är bra nu. Och vet ni? Ibland lyckas jag riktigt bra. Då tänker jag att kanske är det därför min resa blev som den blev.

Ibland misslyckas jag och tycker synd om mig själv. Men sedan så repar jag mig och kommer ihåg allt att vara tacksam över.

Livet är inte perfekt. Man får inte alla de saker man önskar. Men man kan vara nöjd med det man får. Det är viktigare än att få allt man önskar.

Där är mina föräldrar de bästa förebilder man kan ha. Även om min pappa inte finns här bland oss levande längre hjälper han mig när livet inte tar de vändningar jag vill, liksom min fantastiska mamma. Så även fast min jullovs-resa inte blev som den var tänkt så är jag lyckligt lottad.


Arton grader minus av Stefan Ahnhem

Från inledningen var jag fast. Både humorn i första kapitlet men också själva förordet fångande mig. Det är ett driv och en mörkhet i Arton grader minus, som gör den så spännande att läsa och som gör att läsningen flyger fram och de 536 sidorna försvinner alarmerande fort.

Stefan Ahnhem har dessutom lyckas med konststycket att skapa intressanta människor som man vill veta mer om. Då är det så underbart att de 536 sidorna verkligen ger mig en chans att lära känna huvudpersonerna.


Betyg: +4 av 5
-~-~-~-~~-~~-~-~-~-~-~-~-~-
Titel: Arton grader minus
Författare: Stefan Ahnhem
Serie: Fabian Risk 3
Antal sidor: 536
Förlag: Bokförlaget Forum
Utgivningsår: 2016
ISBN: 9789137149097
Finns t ex hos: Adlibris, Bokus, Cdon

måndag 2 januari 2017

Läsåret 2016: årets mest minnesvärda böcker

Läste ca 200 böcker i år. Det är svårt att sammanfatta ett år med så många böcker. Det är vissa som man kommer ihåg mer än andra, och då inte för att de andra inte var bra utan bara för att dessa satte sig i minnet. Utan inbördes ordning och med tanke på att det finns de som borde ha varit med men som fallit ur minnet just nu:

Ta makten (för att lär ut så viktiga saker)
Yxmannen (för att det är en av de bästa historiska deckarna jag läst)
Björnstad (för att den överraskade mig i hur otroligt bra den var)
Arktis: i en värld av snö och is (för att den har så otroligt vackra bilder)
Sitta stilla som en groda (för att barnen somnade snabbt med den och efterfrågade den varje kväll efter första kvällen för att de tyckte själva att de somnade så bra!) Då har vi ännu inte hunnit pröva de andra övningarna som vi alla tycker ska bli spännande!)
Monstret i natten och Monstret på cirkus för att mina barn -och jag - hade jättesvårt att bara läsa några kapitel per kväll utan bara ville fortsätta
Glöm mig (för att den berörde in i hjärtat)
Djur som ingen sett utom vi (för att den är underbar. Helt underbar)
Tio över ett ( För att den läsningen både gav en insikt i oro och i vad flytten av Kiruna betyder)
Mörkertid (för att det fortfarande hes ut alldeles för få böcker som handlar om övre Norrland och denna var otroligt bra skriven. Borde bli film)
Breven från ön (Pärla till bok)
Mambo i Chinatown (för att jag älskar mysiga Askungesagor)
Det kommer alltid en ny himmel (Underbara, underbara bok)
Tala är guld (Förväntade mig inte att jag skulle ÄLSKA denna bok)
Det finns bara två David Beckham (en bok som fick en totalt ofotbollsnörd att bli fotbollsnörd och samtidigt skratta massor. What' bot there to like?)
Prio ett (för att den är spännande och för att scener ur sen etsats fast i mitt minne)
Mat som gör gott (för att det är mat som gör gott
Saharasyndromet (för att den gripande)
Strålande morgondag (för språket)
Det är en tiger (för det är en skrattfest tull bilderbok)
Butchers crossing (för att den berörde mig som attan)
Tid för vila (för att den var totalt oväntad)
Vinterfolket (för att den är kusligt bra)
Utpost (för att det är en dystopi som jag önskar att jag läst ettan och som jag förälskade mig i)
I tiden (boken som jag trodde skulle bli Augustnominerad)
Pax: Näcken (för att alla barn som jag rekommenderat den till älskar den)
Pastor Viveka och tanterna (för att den är en deckare man faktiskt blir varm i hjärtat av)

Summa summarium

2016 är inte mitt bästa år. Punkt.

Skilsmässa.
Flytt från hus till lägenhet.
Ovanpå det så nytt krävande jobb. (Fast det kan samtidigt räknas på den positiva sidan)

Bokar resa där jag åker iväg, men får veta när vi mellanlandar att det är ökenstorm och nästa dag återvänder vi till Stockholm.
Bokar ny resa. Då hamnar månadens ALLA regndagar på min vecka. Inte heller frisk på resan. Varför skulle man vara det liksom?

Någon där uppe tycker inte att jag är värd en aning återhämtning. Någon där uppe vill se vad som krävs för att knäcka mig. Nog för att jag är envis och kämpar ut det mesta men min gräns är nära.

Är helt slut psykiskt eftersom alla resurser lagts på nytt jobb, flytt, praktiska detaljer av skilsmässa och packande och uppackande och innan det hemmafix och slit. Jag har inte heller hunnit med att läsa så mycket som jag behövt för att återhämta mig. Så inte är det konstigt att ja är slut.

Om årets första dag börjar med resa som regnar bort (där det borde ha varit fint väder) och jag inte är frisk (är väl mer mottaglig nu för sånt)... innebär det då att 2017 blir ett dåligt år det också?

Just nu känner jag bara för att lägga mig i dvala tills ett bättre år kommer. För det här är inte kul!

Förslag mottages gärna på hur en helt utmattad kvinna ska hitta ork igen.


söndag 1 januari 2017

Sorgens princip

Sorgens princip är en dystopisk berättelse om en framtid där man utvinner energi genom människors sorg. Det är en fascinerande och intressant berättelse. Den får mig att fundera mycket över vår värld idag och då både spel, filmer och tv-serier hela tiden måste bli extremare för att fånga oss konsumenter. 

Just att det skapar tankar är en sak som jag gillar och tycker definierar en bra dystopisk berättelse. Att den berättar något som skulle hända och får mig som läsare att köpa det och även fundera över det och hur det skulle vara. Precis det gör Sorgens princip.


Betyg: 4 av 5
-~-~-~-~~-~~-~-~-~-~-~-~-~-
Titel: Sorgens princip
Författare: Pernilla Wahlin Norén
Antal sidor: 151
Förlag: Modernista
Utgivningsår: 2017
ISBN: 
9789177016854
Finns t ex hos: AdlibrisBokus, cdon